Jag har sagt det många gånger förut att jag älskar min man och att han är underbar. Idag igen slog det mig hur otroligt fin som människa han är och hur mycket jag verkligen saknar honom när vi inte är tillsammans.
Jag känner mig så trygg och älskad när vi sover och han håller om mig, när han kommer och kramar mig på morgonen innan han åker på jobbet och när vi ringer varandra flera gånger om dagen, bara för att kolla läget :)
Vi har naturligtvis som alla andra våra med- och motgångar, men är det något jag har lärt mig efter alla dessa år så är det att vi verkligen vill vara tillsammans och bara man pratar med varandra så löser sig problemen eftersom. Min man är den enda som känner mig helt utan och innan och den enda som jag litar på till 100%. Tyvärr innebär det ibland att han får ta mycket av mina tunga stunder när allt känns upp och ned och humöret är i botten, men ingen annan än han kan få mig att känna mig så älskad och helt plötsligt så är allt bra igen :)
Längtar och hoppas verkligen att vi ska lyckas denna gång, så att vi kan få en längre tid hemma tillsammans.
Älskar dig nu och för alltid! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar