Nu börjar det kännas rejält i kroppen att jag har påbörjat behandlingen inför kommande sväng till Umeå. Är ganska trött, humöret svänger upp och ned och magen börjar kännas lite svullen och påverkad. I helgen har hormonerna sprutat runt i kroppen och mannen har nästan varit rädd för mig, men hallå - kan väl inte rå för att jag blir påverkad. Lite får du väl ändå offra dig ;-)
Var till SuS idag för att få första kontrollen av hur kroppen svarar på behandlingen. Det hade utvecklats ett gäng i olika storlekar, så efter undersökningen var det nästa nervpirrande att invänta och se om medicinen hunnit komma idag.
Fick spendera drygt två timmar i caféet innan varorna kom till apoteket och jag kunde hämta ut det sista. När jag efterfrågade min medicin gick hon iväg och kollade och sedan var hon tvungen att fråga en kollega, då hon inte hittade mina grejer. Hann tänka tusen tankar på hur det nu skulle bli om medicinen inte kommit, men kollegan hade lagt min påse på en annan hylla, så nu var den milstolpen avklarad :)
Dock var den nya medicinen inte lika lätt som den andra. Den här fick man blanda ihop själv och det kändes lagom läskigt att ta den sedan.. Men tillslut var det gjort och det sved rejält i båda benen idag.. :(
De ringde från Umeå och jag ska fortsätta med samma dos som tidigare och ny undersökning på torsdag, därefter får vi nästa körschema när vi ska åka ned. Känns fortfarande ganska overkligt och läskigt, men nu är det bara att köra och vara positiv. Eller hur älskling?! :)
Hade tyvärr en nära döden upplevelse idag, så jag har varit allmänt off och skärrad idag när jag kom hem. Glömde totalt av mig, satt och jobbade och skulle äta makaroner samtidigt. Vad tror ni jag gör, glömmer totalt bort min operation och trycker i mig maten som förr i världen, sista tuggan jag tog kom jag på att jag slukat maten på en halv minut och inser att det var nog inte så bra.. Hinner bara tänka den tanken så känns det som att lilla magsäcken håller på att sprängas :( Fick springa på toan och försöka spy och kroppen blev dubbelvikt och tårarna sprutade. Trodde ett tag att magen spricker, blev rejält rädd och ringde till älsklingen på jobbet. Han ringde till grabben som var på väg hem och förvarnade honom att om jag blir sämre så måste han skjutsa in mig till sjukhuset. Tjurig som jag är ville jag såklart inte åka in på lassa, utan fortsatte spy och krampa omvartannat och drygt en timme senare släppte det. Förhoppningsvis gör jag aldrig om det hemska misstaget igen, huvva så hemskt det var :(
Trots allt tråkigt idag har jag ändå hunnit bada, surra med vänner och njutit av att vara hemma, så allt som allt har det ändå varit en helt OK dag :)
Nu ska jag ta med mig mitt <3 och gå å sussa, arla morgon bär det iväg mot Jokk igen.
Puss o kram å sov gott! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar